Frida den bermhärtige <3
De jag älskar med att ha Ghost i ett stortstall med mycket aktivitet måste vara alla glada och positiva barn. Att varje dag flockas av barn som står och verkligen beundrar mig när jag borstar Ghost och de frågar och säger.
"Är han verkligen din alldeles egna häst?" "Han är så fin" "Värsta sagohästen ju" "Han har så fina blåa ögon" Då blir man så himmlans glad och förstår hur bra man egentligen har de och vilken tur jag har som alltid haft egen häst.
Tyvärr så kan jag inte säga att Ghost är min alldeles egna häst eftersom jag har honom på foder. Men jag brukar för att inte krångla till de för barnen säga "Ja han är min!"
Anledningen till att jag döpte de här inlägget till Frida den bermhärtige <3 är för att oftast så får man och briljera med sina kunskaper i stallet. Igår var de en jätte söt flicka som verkligen var så himmla lik mig som jag såg ut när jag var 6-7år. Hon var lagom rund med lite för stora glasögon. Hon stod och borstade stallets surmule Zorro. Och jag borstade min Ghost. Och rätt som de är så hör man en liten stämma säga. "Ursäkta, du skulle du kunna hjälpa mig?" Åh lille hjärte vän såklart jag vill hjälpa dig! Så snäll som jag är (alltid mot barn) så hjälpte jag henne hålla i Zorros huvud medan hon fick borsta klart honom. Vi pratade och hade jätte kul och hon var en sån där unge som alla ungar borde vara. Nöjd med livet, tacksam och uppfostrad.
Jag fick dock minska minuterna sen när jag red eftersom jag inte kom iväg lika fort som jag tänkt. Men lika nöjd är jag för de bästa är att jag verkligen fick göra någon riktigt nöjd. Genom att bara prata och hjälpa till med en småsak. De borde alla få prova på någongång...
